go kväll på er! haft en fartfylld dag, inte lika mycket otur som igår men dock stressigare. jag är nog världens sämsta människa att göra saker under stress, så fort det kommer något viktigt så blir jag helt apatisk och sätter mig någonstans och bara glor istället. jag tror det handlar om att stress för mig ökar min ångest något enormt och jag blir ju heelt handlingsförlamad. men idag har jag hunnit med mycket, både gymmet , kaffe med julia, lämnat skrutten till sin pappa & handlat med Julia & hennes mamma! nu ska jag snart stressa iväg till bion med mannen, äntligen! efter snart ett år så har vi fortfarande inte gått på bio, men idag blir det av! efter typ 20 småbråk om var vi ska mötas och hur vi ska lägga upp allt, haha! puss o kram!
kul att gå in med denna om jag ska söka jobb inom hudvård/massage yrket också. bah "hejhej det är jag som söker jobbet. jag är diplomerad jag lovar, du kan bara inte se det för mitt barn har målat med läppstift på hela diplomet, hehe."
har jag berättat att jag (mick!! för det är fan inte jag) har slarvat bort mitt bankkort med? så jag har varit utan kort i snart en vecka.fått koden till det nya kortet men inget kort. och jag undrar hur många gånger jag egentligen kommer trycka fel kod med tanke på att jag haft min andra kod sen jag var 15?
uppe med tuppen idag, steessar iväg med barn & man till bussen, lyckas missa bussen. vidare till dagis efter att ha stått i extremkyla. går ganska bra att lämna skrutt idag. hon säger hejdå och jag är lättad. går ut ifrån dagiset & vinkar och ropar hejdå till julls, då brister det och ungen ylar och tjuter och jag får världens sämsta samvete. ska hoppa på bussen till stan med mannen, glömt busskortet i vagnen på dagis. mick tyckte att jag minsann borde få straffgå till stan med min träningsvärk. men gullig som han är så betalade han. vidare till gymmet, där jag glömde mitt gymkort igår. tjejen som jobbar i kassan var inte där. och hon hade kortet, så ja.. jag smet in. väl på gymmet så köttade jag sönder mina muskler för nu skulle mick faaan inte gnälla om att jag bara asgarvar när jag ska lyfta tungt. ;) efter gymmet så var det vidare till kinabuffen och mick försökte gömma isen i servetten. sen hämtade jag julie och vi åkte hem, när vi väl var hemma så MÅLADE ungen med illrött läppstift på mitt hudvårdsdiplom. nu pallar jag inte med denna dagen mer och inväntar mannen och sen är det dags för bad & massage , gött!
gode jävla gud vilket liv det är här hemma. barn som skriker , hittar på så mycket hyss så jag börjar tappa hår. idag har barnen krossat 2 glas, slagits med leksaker, och jag hittade precis minstingen inne på toan fint lekandes med resterande familjens tandborstar. och då är ändå detta en ganska lugn dag här, haha! nu sitter Jag och hinkar mitt kaffe och lyssnar på skön musik. en liten paus i kaoset liksom. puss o ha en fin fredag!
här sitter jag & funderar. jag tänker på min kära mamma, och hur livet är så jävla orättvist och förjävligt ibland. 2006 fick min mamma diagnosen Multipel skleros (ms) och från att gå ifrån att vara världens piggaste människa och att aldrig vara sjuk till att inte kunna gå utan kryckor. efter några år började mamma gå med rollator, och inte långt efter det så blev det rullstol. i dagsläget så är hon helt beroende av rullstolen, hon kan inte gå och har personlig assistans nästan dygnet runt. men hon är en kämpe, och även ifall hon bara vill kasta in handduken ibland så hittar hon ändå strykan att fortsätta , och jag beundrar henne så mycket för det. vi människor uppskattar inte det vi faktiskt har, man tar förgivet att kunna gå, stå, äta & skita. kanske borde man stanna upp någongång ibland och faktiskt uppskatta allt som man har runtomkring sig. jag är så stolt över min mamma, hon har lärt mig så mycket om livet & låtit mig få gå mina egna vägar och jag har fått göra mina egna misstag. men hon har alltid stått upp för mig, oavsett mina misstag i livet. så tack mamma, för du fick mig att bli den människa Jag är idag.
ibland blir jag så trött på mig själv. jag kan ibland känna mig så otillräcklig att jag inte vet vart jag ska ta vägen. jag är livrädd för att inte duga, att inte vara bra nog. speciellt mamma samvetet kickar in. gör jag tillräckligt med barnen? ja, innerst inne så vet jag att jag gör mer än de flesta med barnen. jag ser alltid till att barnen har det bra och att dem är glada, men ändå så kickar detta jobbiga samvetet igång inom mig. samtidigt som jag blir as förbannad. förbannad på mig själv, jag gör ju inget annat än att ta hand om barn och jobba, men ändå så ska jag alltid hitta något litet fel. jag vill inte vara perfekt, men jag vill inte heller ha en massa brister. kan man säga så? nä, nu ska jag invänta mannen och sen blir det mat & film.
jag har inte skrivit mycket om det nya huset. det tar verkligen tid att komma i ordning och känna sig hemmastadd i ett stort hus när man har bott i lägenhet de senaste 5 åren. men nu börjar det bli bättre. jag och mick har börjat kompromissa om färger och stil, jag älskar hippie och knäppa loppis saker som ingen annan vill ha, medans han är lite mer stilren i smaken. men vi kompromissar och blandar våra olika stiler, och det börjar verkligen ta sig. just nu sitter jag på min "nya" matta ifrån förrådet. en stor asball matta som de som bodde här innan inte ville ha, så nu är den min! och den hamnade i extra rummet där jag ska ha mina massagekunder. jag lägger upp bilder på huset lite senare. puss på er
jag orkar inte skriva en massa blogginlägg om vad jag har gjort/barnen har gjort och jämföra hem med andra. jag skriver för att få utlopp för mina känslor, vilket är svårt när man har en blogg. skriver du, så blottar du dig själv. men jag mår väl helt okej för er som undrar, jag har numera 3 (!!!!!) jobb och röven fylld med måsten. antar att det blir så när man har en familj. lite trist dock hur mycket man tappar sig själv på att alltid ha barn eller jobb. när fan ska jag få tid att andas ifrån alla prestationer? jag kollade en film häromdan som heter "into the wild" och jag kan verkligen förstå huvudpersonen i filmen. han ville inte leva i samhället så som det är idag, så han drog ut i skogen och levde som han själv ville. ibland önskar jag att jag bara kunde göra detsamma, kanske för ett tag. jag och min gitarr. men sen vet jag att jag knappt klarar en vecka utan mitt lilla barn. så det får jag lägga på hyllan. nä. nu ska jag leka kurragömma med ungarna, sen blir det laga go mat o vila. puss o allt detdär.
jag spånar alltid in mig på mina tankar när jag dricker mitt morgon kaffe. jag sitter och tittar ut på gatorna utanför, det är äntligen höst och jag mår alltid som bäst då. jag älskar att gå långa promenader när det är fullt med färger överallt. jag har bestämt mig för att börja springa igen. minst två dagar i veckan. det är alltid det bästa sättet för mig att bli av med min ångest och stress. jag sprang alltid när jag var yngre, vart jag än skulle. det är något speciellt med att springa i en skog för sig själv, med musik i öronen och pulsen som dunkar i hela bröstkorgen. nä. nu ska jag sluta spåna och ta en lång dusch!
igår hade jag en underbar dag med min älskade bästa vän. vi drack kaffe vid vattnet, och bara "var".de senaste veckorna har jag knappt fått andas. barn överallt, och ingen "felicia tid". vilket jag behöver för att kunna fungera som människa. så syrran tog ungarna igår, och jag lämnade mitt hem stökigare än fan! men det skiter jag i. mitt välmående är så mycket viktigare än att vika tvätt som en liten hemmafru. jag tror att jag blir för inlåst ibland, jag fokuserar så mycket på att allt ska vara bra runtomkring så att jag glömmer mig själv. iallafall, igår var en riktigt bra dag. och nu känner jag mig som en ny människa.
alltså. jag vill egentligen inte dela med mig av dessa bilderna men jag gör det åndå. detta är min viktresa. folk frågar alltid hur jag inte märkte att jag blev större.. klart att jag märkte det. men har ni någongång levt ett liv som ni inte trivdes med? jag gick ifrån att vara en ung smal vegetarian musiker till att bli nån slags lattemorsa som bara tänkte på mitt hem och mitt barn. någonstans på vägen så tappade jag bort mig själv. men som tur är. efter att jag såg denna bilden som jag lagt ut idag, så vaknade jag upp och kämpade för att hitta mig själv igen. stolt är jag. men skäms såpass mycket att jag inte ens vill visa mitt ansikte på dendär bilden. nu vet ni! att man kan göra allt som man själv inte trodde var möjligt.
gah.. Ränner som en idiot fram och tillbaka från tvättstugan. ska snart fixa i ordning Kidsen och sen bär det av in till stan. lämna mina polispapper till mitt (hoppas) nya jobb och sen förnedringskassan som grädde på moset. nä. nu ska jag dricka upp mitt kaffe o sen gå. puss.
jag räknar ner . 5 dagar kvar tills vi bor i vårat fina hus. känns riktigt skönt att vi äntligen kommer ifrån lägenheten , som är alldeles för trång för vår familj. jag letar fina fåtöljer och fina bord som jag kan ha i min egna hörna bakom trappan. där ska jag sitta i vinter och skriva musik och läsa. det blir inte mycket uppdateringar just nu för jag har fullt upp med att packa och fixa här hemma. ta hand om er!
alltså. jag vill egentligen inte dela med mig av dessa bilderna men jag gör det åndå. detta är min viktresa. folk frågar alltid hur jag inte märkte att jag blev större.. klart att jag märkte det. men har ni någongång levt ett liv som ni inte trivdes med? jag gick ifrån att vara en ung smal vegetarian musiker till att bli nån slags lattemorsa som bara tänkte på mitt hem och mitt barn. någonstans på vägen så tappade jag bort mig själv. men som tur är. efter att jag såg denna bilden som jag lagt ut idag, så vaknade jag upp och kämpade för att hitta mig själv igen. stolt är jag. men skäms såpass mycket att jag inte ens vill visa mitt ansikte på dendär bilden. nu vet ni! att man kan göra allt som man själv inte trodde var möjligt. 
