Jahaja, här sitter jag och mår skit. Knappt några timmars sömn inatt och jag ser suddigt .
Mick drog iväg för att lämna minstingen på dagis. Och tog med sig de andra barnen , och jag tvättar, dricker kaffe och som sagt, mår skit.
Sömnbrist är det värsta jag vet, det får folk att dra för tidiga slutsatser, man blir as tjurig och hela världen suger getpung.
Varför skriver jag detta? Jo. För att vara förälder är inte alltid Askul och mysigt. Det är vakna nätter, bråk och skrik. Tur att det underbara med att ha barn gör så man orkar.
Jag förstår inte hur folk med 10 barn och mer orkar?
Nog med gnäll ifrån mig.
I morgon åker jag och mannen iväg på en behövlig minisemester utan barn. Och det är nog precis vad vi båda två behöver just nu. Bara få måna om varandra och ha roligt ihop.
Jag längtar!
Hoppas ni får en fin dag!
Har ni varit med om "den stora tystnaden " När barnen gör något som de inte får?
Jag satt inne på familjeliv och läste om vad andras ungar gör, och jag bara undrar..
ÄR DET BARA MIN UNGE SOM GÖR RIKTIGT SJUKA GREJER?
Hon har snott kakor och grejer och smugit in och käkat på i garderoben, hon har målat på väggar med färg som inte går att tvätta bort, hon har lagt sig hos marsvinen ( det var faktiskt en unge som gjorde det på fl )
Hon har strött kattsand och kattbajs över hela toaletten, tom i min sminkväska...
Med mera med mera med mera.
Nu ligger barnen i soffan efter en massa spring i tvättstugan och en massa glass.
Snart är det sagoläsning och natten, och jag & min älskling ska äta gott och spela walking dead spelet . :)
Är det normalt att börja flyttpacka i augusti om man ska flytta i oktober?;)
I går rensade jag en massa hyllor och fixade en massa! Nu börjar det kännas lite verkligt faktiskt. Vi ska flytta. Till vårt egna hus.
Jag är faktiskt överlycklig över dethär huset, det känns som vi tagit ett stort steg för oss båda två, vi flyttar till hus ihop. Familj. Helhet.
För mig är den känslan så sjuk. Jag har alltid flyttat runt när jag var yngre, alltid börjat om. Man hann aldrig få ordentligt med vänner innan det var dags att flytta igen.
Jag tror det tar mycket på psyket för barn som måste flytta konstant. Man får liksom ingen direkt trygg och fast punkt i livet. Så på ett sätt är jag livrädd för att flytta, för jag vill inte att barnen ska bli otrygga. Men samtidigt så har jag bestämt att Julie ska gå kvar på sitt dagis här där vi bor nu. Så hon har kvar sina kompisar och tryggheten som förskolan för med sig.
Det är många tankar som snurrar i skallen, jag är överlycklig , samtidigt som jag är vettskrämd. Jag vill inte hoppa runt med barnen, jag vill ge dem tryggheten som finns i en familj.
Men förhoppningsvis så är denna flytten permanent för ett väldigt bra tag!
Dethär med att uppfostra barn. . Herrejisses!!
I min uppfostran så lär jag Julie att hon är alldeles utmärkt precis som hon är. Att hon får klä sig hur hon vill , leka med vad hon vill, och att färger är färger och inte något könstrams!
Dock så är det ju såhär att jag har fått en "prinsess" unge. Allt ska vara Barbie , prinsessor och hello Kitty. Men blir hon glad av det så är jag glad. Jag försöker lära henne att tekniken vi har idag är inte allt, det finns många roliga asballa grejer som inte innehåller elektronik. När jag var liten så lekte jag med allt, Barbie, bilar, lekte i skogen, klättrade i träd. Jag fick min första mobil när jag var elva år.
Man kunde vara ute och leka och inte behöva oroa sig för att ungen ska bli kidnappad så fort barnet går runt ett hörn. Det är ju verkligen inte likadant nu. Jag skulle aldrig våga släppa barnen där jag bor ensamma.
Barn har börjat med smink , och har mobiler när de är 7 år gamla. Vad har hänt med vårt samhälle?!
Vi låter det ske dessutom, vi uppmuntrar ungarna till att gå Runt med smink när de knappt vet vad det är.
Ibland vill jag bara ta ungarna och sticka till nån hydda i Afrika , och slippa allt med elektronik, smink och könsnormer.
Om det är såhär nu, hur kommer samhället se ut om 10 år?
Hur kommer våra barnbarn leva? De kommer ju knappt veta vad skog är, hur det känns att ha byggt klart sin häftiga koja i något stort träd. Kommer de springa runt på en äng och leta efter fyrklöver?
Tiden får väl utvisa.
Men är det såhär vi vill att det ska vara?
Idag har vi varit med barnen och tittat på huset! Julie och lowe kom överens om viket rum som tillhör vem, och vad de ska ha för färg på tapeterna. Lowe bestämde att ett grönt piratrum, det ska han minsann ha! Och Julie kör som vanligt på stjärnor och rosa.
Och eftersom lowe är helt insnöad på pirater så satte jag i gång och byggde ett kojskepp till barnen. Sen bandana på pannorna och röj med leksaker som fick agera vapen.
Fast ändå så känner jag mig inte glad som jag brukar, knappt någon sömn, och jag vill bara lägga mig i ett varmt bad med en bok. Inte springa runt och agera husmor. Men det är bara att bita ihop.
Nu unnar jag mig själv en kopp kaffe och sen är det storstädning på gång.
