feliciaekegrens.blogg.se

Jahaja, här sitter jag och mår skit. Knappt några timmars sömn inatt och jag ser suddigt .
Mick drog iväg för att lämna minstingen på dagis. Och tog med sig de andra barnen , och jag tvättar, dricker kaffe och som sagt, mår skit.
Sömnbrist är det värsta jag vet, det får folk att dra för tidiga slutsatser, man blir as tjurig och hela världen suger getpung.
Varför skriver jag detta? Jo. För att vara förälder är inte alltid Askul och mysigt. Det är vakna nätter, bråk och skrik. Tur att det underbara med att ha barn gör så man orkar.
Jag förstår inte hur folk med 10 barn och mer orkar?

Nog med gnäll ifrån mig.
I morgon åker jag och mannen iväg på en behövlig minisemester utan barn. Och det är nog precis vad vi båda två behöver just nu. Bara få måna om varandra och ha roligt ihop.
Jag längtar!
Hoppas ni får en fin dag!

Har ni varit med om "den stora tystnaden " När barnen gör något som de inte får?
Jag satt inne på familjeliv och läste om vad andras ungar gör, och jag bara undrar..
ÄR DET BARA MIN UNGE SOM GÖR RIKTIGT SJUKA GREJER?
Hon har snott kakor och grejer och smugit in och käkat på i garderoben, hon har målat på väggar med färg som inte går att tvätta bort, hon har lagt sig hos marsvinen ( det var faktiskt en unge som gjorde det på fl )
Hon har strött kattsand och kattbajs över hela toaletten, tom i min sminkväska...
Med mera med mera med mera.

Nu ligger barnen i soffan efter en massa spring i tvättstugan och en massa glass.
Snart är det sagoläsning och natten, och jag & min älskling ska äta gott och spela walking dead spelet . :)

Jahapp, nu gäller det. Nu har jag och barnen precis varit och sagt upp vår "3a" Hahah, höll på att dö när jag först kom in i lägenheten som de sa var en 3 a, det är en 2 a med matsalsplats som har fått agera sovrum under dessa två åren. Min 2 a på världens pissigaste ställe som jag hade innan denna lägenheten var större. Och den hade två balkonger, denna har ingen .
Men nu är det byebye till detta hem, barnen följde med och röjde på hfab , jäkla tur att jag tog med godis som mutor. Annars hade jag inte ens haft ork till att skriva nu ;)

Nu ska vi ner i tvätten och sen börja med maten! Fläskfilé , hasselbackspotatis & sallad står på menyn idag!
Pöss

Här ligger jag och myser med katter och inredningstidningar,
Mick tyckte att det var tantvarning på mig.
So be it, är jag tant för jag läser i sängen med kaffe så är jag väl det då ;)
Nu ska tanten tillochmed hämta mer kaffe!

Här sitter jag med en avdomnad röv inne på barnens rum. Nattning pågår.. Idag har vi haft en mysig dag! Först gick vi in till stan. Så fort vi kom en bit in mot stan så började det ÖSREGNA och jag mitt jävla nöt hade ju varken paraply eller regnskydd till vagnen. Men det gick! Kom dock fram och såg ut som en dränkt katt. Väl inne i stan så handlades det piratsvärd och en Barbie. Så ungarna har lekt med Barbie hela kvällen! Underbart!
Nu ska jag försöka smyga ut och spela zoo spel på datorn ;) pöss!

Jahapp, nu är det dags igen. Den 19 e ska vi infinna oss på sjukhuset med Lillskrutt för en efterkontroll. Usch! Jag hatar verkligen att vara på sjukhuset. Men det måste ju göras.
Julie har alltid varit väldigt liten för sin ålder, speciellt huvudomfånget och hon väger inte alls mycket. Så vi har flängt fram och tillbaka till sjukhuset sen 2010. Det sjuka är att även ifall Julie är väldigt liten så ligger hon ca 6 månader före andra barn som fyller 3. Hon har ett ordförråd som är helt makalöst. Hon kommer ihåg musik texter, på både engelska och svenska. Tom rihannas låt "diamonds"
Hon pratar dessutom engelska. Och kan räkna till 15 på båda språken.
Men läkarna har fortfarande inte hittat vad som gör att Julie inte växer ordentligt. För bra mat, det får hon! Hon har tom mat på bestämda tider.
Vi får hålla tummar och tår för att lillan ska växa mer!
Här är en bild på när Julie gjorde "epilepsi test" eftersom hon fick ett anfall på förskolan som ingen kan förklara :/

Är det normalt att börja flyttpacka i augusti om man ska flytta i oktober?;)
I går rensade jag en massa hyllor och fixade en massa! Nu börjar det kännas lite verkligt faktiskt. Vi ska flytta. Till vårt egna hus.
Jag är faktiskt överlycklig över dethär huset, det känns som vi tagit ett stort steg för oss båda två, vi flyttar till hus ihop. Familj. Helhet.
För mig är den känslan så sjuk. Jag har alltid flyttat runt när jag var yngre, alltid börjat om. Man hann aldrig få ordentligt med vänner innan det var dags att flytta igen.
Jag tror det tar mycket på psyket för barn som måste flytta konstant. Man får liksom ingen direkt trygg och fast punkt i livet. Så på ett sätt är jag livrädd för att flytta, för jag vill inte att barnen ska bli otrygga. Men samtidigt så har jag bestämt att Julie ska gå kvar på sitt dagis här där vi bor nu. Så hon har kvar sina kompisar och tryggheten som förskolan för med sig.
Det är många tankar som snurrar i skallen, jag är överlycklig , samtidigt som jag är vettskrämd. Jag vill inte hoppa runt med barnen, jag vill ge dem tryggheten som finns i en familj.
Men förhoppningsvis så är denna flytten permanent för ett väldigt bra tag!

Kände att jag måste dela med mig av vad min älskade treåring kläcker ur sig

"Bubbbebis" - blueberries
"Men jag vill inte lyssna mamma, det är så tråkigt"
"Men tyst, visa lite respekt"
" det är nått som har Bajsat här "
" du kan få låna cookie när du ska sova mamma, så sover du sött sen"
" men jaaaaaa (ala tonårsstyle) jag skaaaaa"

Dethär med att uppfostra barn. . Herrejisses!!
I min uppfostran så lär jag Julie att hon är alldeles utmärkt precis som hon är. Att hon får klä sig hur hon vill , leka med vad hon vill, och att färger är färger och inte något könstrams!
Dock så är det ju såhär att jag har fått en "prinsess" unge. Allt ska vara Barbie , prinsessor och hello Kitty. Men blir hon glad av det så är jag glad. Jag försöker lära henne att tekniken vi har idag är inte allt, det finns många roliga asballa grejer som inte innehåller elektronik. När jag var liten så lekte jag med allt, Barbie, bilar, lekte i skogen, klättrade i träd. Jag fick min första mobil när jag var elva år.
Man kunde vara ute och leka och inte behöva oroa sig för att ungen ska bli kidnappad så fort barnet går runt ett hörn. Det är ju verkligen inte likadant nu. Jag skulle aldrig våga släppa barnen där jag bor ensamma.
Barn har börjat med smink , och har mobiler när de är 7 år gamla. Vad har hänt med vårt samhälle?!
Vi låter det ske dessutom, vi uppmuntrar ungarna till att gå Runt med smink när de knappt vet vad det är.
Ibland vill jag bara ta ungarna och sticka till nån hydda i Afrika , och slippa allt med elektronik, smink och könsnormer.
Om det är såhär nu, hur kommer samhället se ut om 10 år?
Hur kommer våra barnbarn leva? De kommer ju knappt veta vad skog är, hur det känns att ha byggt klart sin häftiga koja i något stort träd. Kommer de springa runt på en äng och leta efter fyrklöver?
Tiden får väl utvisa.
Men är det såhär vi vill att det ska vara?

Har iaf haft en mysig förmiddag med mina två älsklingar!
Julie fick massa nya kläder och det handlades kläder till lowisen också! Och till mig, eftersom Mick älskar att skämma bort mig ;)
Sen åt vi glass och kollade på vattnet!
Nu ska jag snart ner i tvätten och sen handla lite gott till kvällen!
Tjoho!

Då ska jag helt plötsligt söka till körslaget på lördag?
Tankarna i huvudet just nu
* vad fan ska jag sjunga?
* vad ska jag ha på mig?
* tänk om jag går vidare?
* tänk om jag inte går vidare för att jag har låtit som en get på droger?
* fuck.

God kväll på er!
Haft världens längsta dag idag känns det som. Mick åkte tidigt till jobbet , vilket var skit trist eftersom vi knappt hann vakna innan han var tvungen att åka. Igår blev han befordrad till säljchef och då börjar han lite tidigare ibland.
Men jag och Julie gjorde oss iaf i ordning och cyklade bort till dagis. Kan ju tillägga att jag fick släpa hennes cykel halva biten till dagis eftersom någon inte ville cykla mer. -.-
Men väl på dagis så lekte Julie ute med de andra barnen och jag snackade med pedagogerna!
Efter det så gick vi hem och moster Fanny kom hit och åt med oss! Helmysigt! Sen har det badats (och jag fick flera liter vatten över mig) och kollats film och bara haft det mysigt.
Nu kommer snart mannen i mitt liv hem och myskväll står på schemat!
Ha en fin kväll!

För ett och ett halvt år sen började jag med en diet, då vägde jag lite över 70 kilo, och nu.. Ja, 51 kilo.
Jag är jävligt stolt över mig själv. :)

Här har vi världens lyckligaste unge som fått en egen cykel!

God morgon!
Här hemma har vi fullt hus med 3 ungar, 3 katter och två halvdöda föräldrar.
Vi ska snart göra oss i ordning och gå bort till pappa för att fira min syster som fyller 22 idag!
Förresten så har jag snurrat in mig på "bajstråden" igen på familjeliv. Den sidan är den värsta sidan någonsin, men just bajstråden är det roligaste jag läst i hela mitt liv. Jag ligger seriöst och gråter av skratt när jag läser om andras olyckor.
Nä, nu ska jag dricka kaffe och försöka vakna till liv.

Tillit. Jag vet knappt själv vad det innebär, jag vet bara vad det oftast innebär för mig. Jag har extremt svårt att lita på andra människor i min närhet. Har man blivit pissad på tillräckligt många gånger så antar jag att det automatiskt blir att man misstänker alla för att dem ska såra och stampa på mig.
Jag har problem med ögonkontakt. Litar jag inte på en människa så kan jag absolut inte kolla den människan i ögonen. Sjukt, ja. Jag vet.
Men det är mycket ni kära läsare och andra i min närhet inte vet om mig, dåliga grejer som har format mig till att tänka att "alla är idioter tills de har motbevisat det"
När jag gick i åttan så fick jag kontakt med mannen som räddat livet på mig så många gånger genom att bara ha lyssnat och funnits där när jag har behövt spy ut vad jag har varit med om. T är en utav dem människorna i mitt liv som har gjort att jag faktiskt kan lita på väldigt få personer. Och han fick mig att tänka annorlunda med alla dessa skit grejerna som jag höll på med.
Alla barn borde få tillgång till en människa som T. Jag kommer alltid vara sjukt tacksam för allt som familjeenheten och T har gjort för mig. Jag hade inte varit här idag om det inte vore för honom .
Här är en bild på felicia , 14 bast och vänsterextremist (som jag fortfarande är men jag går inte på demonstrationer längre)

Så fort jag mår minsta lilla dåligt så ska jag alltid ha musik. Musik musik musik. Jag knarkar musik.
Jag har skrivit egen musik sen den dagen jag lärde mig skriva, vilket har fått mig få utlopp för mina känslor. Jag badar i texter, dystra, glada , sjuka texter. Jag har funderingar på att sätta in allt i en pärm och skicka i väg det till ett skivbolag.
Sjunga. Det är också något jag alltid gör, och om jag får säga det själv så är jag dum i huvudet som inte satsade mer på musiken. Men i framtiden så kanske jag känner mig mer bekväm med att fläka ut mig och min röst till en massa människor. Jag vill skapa, jag vill beröra. Men det gäller för mig att jag verkligen vill något, annars kan jag inte göra det.

Idag har vi varit med barnen och tittat på huset! Julie och lowe kom överens om viket rum som tillhör vem, och vad de ska ha för färg på tapeterna. Lowe bestämde att ett grönt piratrum, det ska han minsann ha! Och Julie kör som vanligt på stjärnor och rosa.
Och eftersom lowe är helt insnöad på pirater så satte jag i gång och byggde ett kojskepp till barnen. Sen bandana på pannorna och röj med leksaker som fick agera vapen.
Fast ändå så känner jag mig inte glad som jag brukar, knappt någon sömn, och jag vill bara lägga mig i ett varmt bad med en bok. Inte springa runt och agera husmor. Men det är bara att bita ihop.
Nu unnar jag mig själv en kopp kaffe och sen är det storstädning på gång.