Vettskrämd
Kategori: funderingar
Är det normalt att börja flyttpacka i augusti om man ska flytta i oktober?;)
I går rensade jag en massa hyllor och fixade en massa! Nu börjar det kännas lite verkligt faktiskt. Vi ska flytta. Till vårt egna hus.
Jag är faktiskt överlycklig över dethär huset, det känns som vi tagit ett stort steg för oss båda två, vi flyttar till hus ihop. Familj. Helhet.
För mig är den känslan så sjuk. Jag har alltid flyttat runt när jag var yngre, alltid börjat om. Man hann aldrig få ordentligt med vänner innan det var dags att flytta igen.
Jag tror det tar mycket på psyket för barn som måste flytta konstant. Man får liksom ingen direkt trygg och fast punkt i livet. Så på ett sätt är jag livrädd för att flytta, för jag vill inte att barnen ska bli otrygga. Men samtidigt så har jag bestämt att Julie ska gå kvar på sitt dagis här där vi bor nu. Så hon har kvar sina kompisar och tryggheten som förskolan för med sig.
Det är många tankar som snurrar i skallen, jag är överlycklig , samtidigt som jag är vettskrämd. Jag vill inte hoppa runt med barnen, jag vill ge dem tryggheten som finns i en familj.
Men förhoppningsvis så är denna flytten permanent för ett väldigt bra tag!
